Regn….och åter regn…..

Väl stärkt av alla goda besked for jag tillbaka till residenset i går.

Med mig hade jag också prins William, fem år. Han är mitt första barnbarn. Han är en storögd och mycket vacker gosse, som både sjunger och berättar hemska historier för sin mormor.

Jag, å andra sidan, visar honom mina "cirkuskonster." Han är helt säker på att jag varit cirkusartist innan jag blev mormor, så i den riktningen kör vi.

Han frågade en del om varför jag har ont i ryggen ibland och då beskrev jag det så här och visade samtidigt ryggkotorna, som ligger som i ett rakt band längs med hela ryggen ned mot skinkorna…. (Min diagnos är spinal stenos = trång kanal och beror på att två kotor glidit ihop. Alltså tvärtom mot diskbråck)

Kanalen genom ryggkotorna har på vissa ställen blivit för trång, så ryggmärgsvätskan som ska cirkulera runt kommer inte förbi, vilket skapar ett tryck på framför allt nervrötterna i ländryggen. Man får gångsvårigheter, domningar och värk, främst i benen men ibland även i ryggen. Besvären framkallas av fysisk ansträngning, men kan lindras vid stillasittande.

Dessa symtom kan också förekomma vid flera mycket allvarliga tillstånd, så därav min tidigare rädsla.

Spinal stenos är trots det en tuff diagnos och värken kan medföra, att man måste minska sin arbetstid och eventuellt ändra sina uppgifter en del. Nu är jag förskonad från den mesta värken, tack och lov! Jag upplever enbart en viss domnadskänsla i högra benet om jag går långt.

Men det får jag väl lära mig att leva med.

Jag har ju opererats för detta en gång och eftersom själva operationen i sig är så riskfylld avvaktar man hellre vid nya besvär.

Nåväl, William blev nöjd med förklaringen och vi kröp ihop i nattens mörker och lyste med våra ficklampor i taket. Regnet piskade fönsterrutorna hela natten och idag blev det storm och slutligen försvann elektriciteten.

Då åkte vi hem igen.

Kramar till er alla och I love you!/Q