Jag trodde inte att morgondagen skulle dröja så länge….

I morgon är en ny dag.

Det är inte en vanlig dag, fast ändå är det det.

Det är Tisdag.

Men det är min morgondag. Vad händer då?

Jo, jag ska äntligen besöka sjukgymnasten……för att få information. Inte för att träna styrketräning, utan för att få träna statiska rörelser.

Informationen är viktig, så man gör rätt. Så jag gör rätt vill säga.

Jag har ju en förmåga, att kräva mig själv på topprelsultat men inte nu.

Inte i morgon i alla fall.

Det känns dock som jag är lite på väg. På väg mot en framtid, även om den känns smal.

Smärtorna är så gott som borta, om jag rör mig rätt. Mina två kryckor hjälper till med det. Inga böjningar och inga rörelser som frestar på ryggen är tillåtna.

Säg vad som inte frestar på en ryggdjävul egentligen?

Kan sorg och tårar fresta på resurserna?

Gör glädje ryggen smidigare?

Jag har många frågor, men för att inte bli helt galen, så grubblar jag inte så mycket längre.

Men som sagt, jag fick en morgondag och den är i morgon.

Den är min, men jag vill ändå dela den med er….alla ni mina vänner som finns här runt mig…ni som kommer och stöttar mig…ni som aldrig ger upp fast jag jar gjort det ibland…!!!

Håll mig i handen i morgon…jag är lite spänd i alla fall på vad livet och sjukgymnasten kan erbjuda mig.

 

Kramar och all min kärlek till er!/Queenie